Red ut runt hunnängen, skritt hela vägen jobbade honom lite när jag va vid mormor ungefär, gick super! Sen när jag kom till Hunnängen var min moster ute så jag snackade med henne om massa saker, ska till henne i morgon efter dressyrträningen och baka till mitt och min kusins kalas på lördag.

Skrittar ut på honom i morgon också, samma runda antar jag..


min kille, han är grym!


Jag kan inte fatta det själv ännu, det som hände fredagen den trettonde november tjugohundranio. Det är ett hemskt minne, jag kunde ha förlorat min vän. Men han klarade sig med ett enda litet skrapsår över ögat. Även fast han slog sönder framrutan på bilen och gjorde bucklor på tak och motorhuv samt slog i kofångaren så den flög av, så var han varken halt eller bilrädd, det var först ett år senare han började bli osäker i trafiken, nu är han lugn men han är på sin vakt och sneglar på bilarna.
Han har även voltat med min lillebrors pappa, gått omkull x antal gånger och skrapat sig, plus sist när han fick en allergisk reaktion, han har klarat sig varje gång, han måste ha änglavakt, grym är han iaf. Älskade häst <3

Vill ni ha ett långt inlägg om olyckan?
Och vill ni att jag skriver så mycket jag kan och vet om Millers liv samt min tid med honom? Ska jag kanske be mamma skriva om Millers liv? Hon fick ju honom utav morfar när Miller var 7 månader gammal, och snart är han 22år.